Man inser att något är fel

| Postat i: Elsas vardag
0
Här kommer andra delen av hur det var när jag blev drabbad av en ätstörning. Första delen hittar du här. 


Efter sommarlovet började jag 7:an , första året på högstadiet. De första månaderna var ganska okomplicerade. Jag hade visserligen en del tankar om mat och träning, men de hade inte blivit så strikta ännu. Under höstlovet åkte jag, mamma, min kusin och min morbror till Berlin. Där var jag väldigt nära mamma/släkten hela tiden, och det var där mamma upptäckte att jag inte hade ett sunt förhållande till mat längre. När vi kom hem från resan tog mamma och pappa ett snack med mig, och det var då de fick mig att inse att jag inte var på väg mot ett hälsosammare liv, snarare raka motsatsen. Tiden innan detta hade jag mått dåligt och känt mig tvingad att leva på ett sätt som jag inte trivdes med, inramat i ett mönster där mat och träningen stod i fokus. Något som gjorde att det var svårt att få tid över till att umgås. 
 
 På Kallax (nu Luleå Aitport), påväg till Berlin. 
 
Hittills till Man inser att något är fel





Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)


URL/Bloggadress:


Kommentar: