Ur mitt perspektiv

---

Jag har tänkt göra ett försök att skriva en liten överblick av min sjukdom och hur den drabbar mig.

Det hela började som sagt sommaren 2010 med att jag tänkte att "ät mindre och träna mer". Jag började skriva dagbok om vad jag åt och hade scheman för hur jag tränade. Egentligen hade jag väl ingen tanke om att det kunde vara farligt och att kroppen faktiskt behöver energi. Under den tiden läste jag helt fel bloggar. Jag gissar att dom påverkade mig ganska mycket, när man till exempel läser på Kissies blogg om hur äckliga alla överviktiga är och att det är så fult med lår som går ihop. Egenligen, vem bryr sig? Varför tog jag ens åt mig? Helt sjukt dumt och onödigt och jag tycker verkligen att det är tragiskt att det finns såna bloggar än idag. Jag har ingen självklar förklaring till hur allt detta började, men jag tror att jag helt enkelt blev påverkad av allt jag läste på internet, och det man fick höra av folk runt omkring sig att dom hade sån träningsverk och att folk hade så snygga muskler och så vidare.

---

Det här var bara en början till en sjukt jobbig fortsättning. Skriver eventuellt mer om detta någon annan dag. Ska göra mig redo för sängen nu.

Jag saknar verkligen den här tiden:

Åh vad du skriver braa! Verkligen. Och den där bilden är en av mina favoriter på dig. Förstår att du saknar gamla tider, men tänk på vad det där paret berättade i Stockholm. Jag tror du kommer gå samma väg, fast på ditt sätt då, som deras dotter.



Varför skulle du inte det? Du är härlig, omtänksam, rolig och allmänt bäst. Hur bra du är gömmer sig bara när läget är som det är. Kram godnatt kära syster :)

Sov gott och dröm sött :)

Söt bild! :)

jättebra skrivet, ser fram emot en fortsättning!

Kan ärligt talat inte beskriva hur otroligt fin och söt du är, du verkar helt enkelt som en såå snäll och underbar person!

men en sak jag har funderat över, usch det här ka låta såå fel, men jag är underviktigt och så för min ålder och längd och tycker det är rätt jobbigt när vissa påpekar att jag är smal osv. har vart det hela mitt liv( min föräldrar var också smala som barn/ungdom), aja hörde inte till frågan ;)

men närman har anorexia, eller tycker du det är svårt att äta tillräckligt mycket eller vad man säger? och har din vikt påverkats, vet inte hur jag ska formulera mig rätt:) ( stor förståelse om du inte vill svara eller ta upp det i bloggen), men ville också säge att jag tycker du ser jättefräch ut, har aldrig "stött på" personer med anorexia men har du vart så smal så att det verkligen syns? Usch ursäktar om jag låter som värsta.. .aa jag vet inte! bara nyfiken, för jag beundrar verkligen dig, asså hela du :D Så stark och allt och för att jag är lite rädd att jag kan få anorexia och vill veta lite när det blir farligt, ååh vet inte hur jag ska säga, det blev en lång kommentar men aja, nä nu får jag sluta babbla!

Kramisar!

Ååh fina elsa, jag har ju inte träffat dig på flera år men kände att jag var tvungen att skriva något när jag såg det här. Jag visste ju inget om det här, men jag tänkte bara säga att du är fantastiskt fin och att jag vet hur det känns. Har aldrig själv haft en diagnos, men i de tankebanorna jag har varit i av och till så hade jag säkert kunnat hamna där om jag inte hade fått hjälp. Fortsätt kämpa på, trotsa det som säger emot det du egentligen vet är rätt, för i slutändan är det såå värt det, tro mig. Massa kramar <3

Och just det, det är jag, Ella, som skrev förra kommentaren :)

härliga elsa jag saknar dig! Hoppas du snart blir bättre och de vet jag att du kommer bli! Kämpa på så kommer det bli lika bra som på de här bilderna! Tusen kramar!