Känns som att vädret här uppe är något av en varning som visar hur klimatet påverkas av växthuseffekten. Vintern i Luleå började tidigt med extremkyla i några få dagar, -20°C. Sedan växlade det på enstaka dagar och blev slaskigt och plusgrader i flera veckor. Nu sedan en vecka tillbaka har det varit rysskyla över staden och i helgen blev det plötsligt -30°C! Sinnessjukt! Samtidigt har dom plusgrader nere i södra Sverige (Skåne). 

//En tjej som borde ta mer ansvar 

 

Inlägget är inte skrivet av mig, men det är så grymt, det är så mycket bra i ett inlägg, uttrycksfrihet när den är som bäst, ett långt inlägg som faktiskt makes sense. Helt enkelt bäst på alla sätt och vis. Inget ytligt inlägg om Victoria's secret, Michael Kors eller andra utseendefixerade ting som vi matas med dagligen. 

Snäll läs detta inlägg och fundera på vad man ska lägga fokus på i bloggar och i media i allmänhet. Är verkligen bilderna på dina nya underkläder så viktiga att publicera ute på det stora sociala nätverket i jämförelse med ett inlägg som detta? 

 Underbart att det är fredag imorgon!

Tycker att veckorna går väldigt fort just nu. En del blir stressade av att tiden går för fort, men det känns faktiskt ganska bra för min del, närmar mig jul, sommar och ledighet ♥. Sen när jag tänker lite längre, på att jag bara lever en gång och att tiden går, och funderar på om jag tar vara på livet till fullo så känns det inte lika bra att tiden rinnet iväg. Orkar inte tänka på det nu, än om jag kanske borde. Gör som många andra och skjuter de svåra tankarna ifrån mig. Nu vill jag njuta av något gott kvällis istället. 

Sitter och funderar på hur jag ska förhålla mig till positiv/negativ i mina blogginlägg. Med det menar jag att jag känner mig osäker på om jag enbart ska skriva om det roliga i livet på bloggen, och satsa på att sprida positiv energi, eller om jag ska spegla verkligheten mer och även skriva det tråkiga i vardagen, att skriva om de dåliga dagarna också. 

Var just inne på en fotoblogg som säljer fotokurser över internet. Blir så avis på alla bloggar som lägger upp så mycket fina bilder som de tagit själv. Med tanke på att jag har bra kamerautrustning så känns det verkligen som att jag borde lägga ner mer tid på att utveckla mitt fotande, vore så roligt att ha massa bra bilder att lägga upp här också! Just nu blir det mest dödligt enformiga, ointressanta webcambilder i brist på annat. 

Varför har man alltid en massa idéer om hur allt borde vara, men man uppfyller dem (i princip) aldrig? 

 

 

Blir helt tom i kroppen och så sjukt arg när jag ser denna video. Hur kan detta parti vara med i riksdagen? Är för irriterad för att skriva något vettigt nu, men hoppas innerligt på att alla läsare offrar några minuter till att kolla på denna video. 

När mamma och pappa insett att mitt förhållande till mat och träning inte var friskt började de agera, de försökte få mig tillbaka till ett sundare liv men det var mycket svårare än vad vi kunde föreställa oss. Under slutet av 2010, hela 2011 och början av 2012 kämpade vi stenhårt för att jag skulle gå upp i vikt. Jag ville verkligen bli frisk, jag såg hur smal jag var och ogillade det verkligen. Men det var inte enkelt då jag samtidigt ville träna mycket och äta "nyttig" mat. Dessutom mådde jag inte bra i psyket (när man går på sparlåga är humöret inte det bästa), därmed var min aptiten inte den bästa heller. Jag lyckades hur som helst ta mig upp från en livsfarlig vikt men stod fortfarande kvar på en alldeles för låg vikt i över ett år. 

 

I maj 2012 tog mina föräldrar ett beslut som jag fullkomligt hatade, det kändes som det värsta som hänt mig. De bestämde att jag skulle läggas in på Umeå sjukhus. Det beslutet blev nu i efterhand det bästa som hänt mig. Om jag inte hade fått hjälp av dom hade jag kanske inte suttit här och skrivit idag. Det jag kämpat med stenhårt i flera år lyckades dom hjälpa mig med på tre veckor. Jag var såklart inte frisk efter tre veckor men jag kom in i ett nytt livsmönster som gjort att jag mår mycket bättre idag. 

 

Nu, lite mer än ett år efter mitt sjukhusbesök mår jag bättre än jag någonsin gjort under de senaste tre åren. Däremot finns det fortfarande saker jag behöver jobba med. Att lyckas få bort alla tankar som kommit med ätstörningen tar tid, men jag tror och hoppas att det kommer en dag då jag känner att ätstörningsmonstret som bott i mig har dött förevigt. 

 
April 2011

Denna kväll har varit jobbig, en av de sämsta på länge. Det var otroligt länge sedan jag känt mig riktigt låg och gråtit i mer än enstaka minuter. Ikväll blev jag påmind om hur jobbigt det är att vara nedstämd och tappa motiviationen. 

Men jag gissar att det är normalt att ha svackor ibland. Nästan alla människor har väl stunder då man behöver gråta över jobbiga saker, oavsett vad det handlar om. 

 

Har hämtat hur som helst tagit en dusch och blivit på bättre humör igen. Ska försöka somna tidigt eftersom trötthet kan leda till nedstämdhet. 

Jag har knappt fotat något alls med min systemkamera de senaste månaderna. När jag väl vill fota något är jag bekväm och tar fram mobilen. Riktiga photoshoots har jag inte gjort på länge. 

 

Känns riktigt dåligt. Mitt bildarkiv på datorn har knappt fyllts på alls under detta år. Om man jämför förra under dessa månader med i år är det stooor skillnad. Jag fotade mycket mer då. Måste ta tag i det igen, men när får jag tiden? Kanske det får vänta till sommaren, och jag vill ha någon med mig också. Det är mycket roligare att fota när man är fler! 

Nedan finner ni fyra bilder från maj förra året. Samtliga är tagna i Stockholm. Saknar huvudstaden och mina fina vänner som finns där! Måste få till en resa i dit i sommar. 

I Thailand firar man det nya året just nu. Där har man vattenkrig ute på gatorna för hela landets befolkning. Var man än går kan man få en vattenhink över huvudet på sig. Trots att det blir väldigt blött verkar det ändå sjukt roligt. Det är ju ändå så varmt ute så det är väl bara skönt att svalka sig med vatten? Att uppleva denna folkfest finns helt klart med på min att göra-listan innan jag dör. 

När jag tänker på detta nyårsfirade känns Sverige så tråkigt. Här handlar det antingen om att äta exklusiv mat eller att bli full (för de flesta i alla fall). Thailands firande verkar mycket roligare och mycket socialare. Det är helt klart dags för Sverige att börja skapa lite nytänkande, kreativa traditioner. 

 

 

 

 

 

Luleå vann mot Färjestad med 5-2 ikväll. Två vinster till och vi är i final! Egentligen är jag ingen sportnörd och jag brukar inte bli så påverkad av lokalsport. Just nu känner jag dock att jag blir mer och mer insatt i hockeyvärlden och hoppas verkligen på att det blir Luleå som får guldet. Egentligen är det väl inte speciellt konstigt att mitt intresse för hockeyn växer när jag jobbar under varje hemmamatch, men jag känner mig bara inte som någon "hockeytjej". 

Då och då tar jag mig tid att kolla på gamla bilder. Ikväll kollade jag på bilder som är tagna för ca två år sedan. Blir tom i kroppen och känner något sorts djup, en märklig känsla när jag ser dessa bilder. Jag mådde inte alls bra och var så otroligt underviktig. Livet var verkligen tufft jag var aldrig riktigt glad. Som tur är har jag haft många runt omkring mig som stöttat och gjort allt de kunnat för att hjälpa mig. Tack vare dem åkte jag, tillsammans med mamma till Umeå sjukhus och fick professionell hjälp. Utan den hjälpen kanske jag inte hade stått här idag och mått så bra som jag mår. Jag är så otroligt tacksam för er hjälp.

 

Vad jag egentligen vill säga med detta inlägg är att det finns hopp. Även om man är i en situation som känns helt omöjlig att klara av så är livet inte slut. Saker och ting kan förändras fast man inte tror det. Man måste bara hitta vägen dit. Ofta kan det faktiskt lösa sig genom att våga lita på andra människor och låta dem bli en vägledare. Lycka till med livet alla underbara läsare. Detta blev ett väldigt djupt inlägg, men det kan vara bra ibland. 

Dessa är några bilder som berör mig på ett väldigt speciellt sätt. 

 

 

Denna afton har bestått av mångfaldskväll och dans. Storasyster är väldigt engagerad inom både Rädda barnens och UMR:s lokalgrupp och har därmed varit med och arrangerat detta event på KH med grymma föreläsningar. Jag hann inte stanna på hela, men fick ändå med mig en hel del tankar om olika saker. Jag känner mig både less och hoppfull. Less för att jag förstår hur mycket egoistiska, trångsynta människor det finns ute i världen. Glad för att det finns så otroligt smarta, coola och underbara människor med så mycket vilja och energi till att göra världen till en bättre plats. Hoppas att det blir fler öppna föreläsningar som detta, och att fler människor tar sig dit. Tror att det skulle vara sjukt bra för alla om man tog sig tiden att gå dit och få en bättre inblick i viktiga samhällsfrågor. Peace out! 

När jag varit på konsert/festival/andra musikarrangemang händer det ofta att jag blir "kär" i låten efteråt och stör mig på att jag inte förstått hur bra låten verkligen är förrän efter att jag sett den live.

 

Ett exempel på detta är när jag var på invigningen av Friends arena i höstas. Agnes Carlsson var där och sjöng All I want is you. Då tyckte jag att det var tråkigt att hon valde just den låten. 

 

Nu önskar jag så att jag fått se henne uppträda med den låten live igen. Jag kan inte sluta lyssna på låten, den är för bra. Blir dock väldigt less på att hon under showen på friends var så lättklädd och sexistisk. Stör mig på att så många kvinnliga kändisar ska göra allt för att vara så "sexiga" som möjligt. Det förstör allt. 

Nu vet förmodligen de flesta barnfamiljer i Sverige om att Robin ska stå för Sveriges bidrag i Eurovision som tar plats i Malmö om 69 dagar. Jag vet inte om jag ska vara nöjd eller besviken. För det första är jag förvånad över att vi inte hade ett enda riktigt bra utstickande bidrag över huvud taget detta år i Mello. Sedan tycker jag inte att det var Robin som skulle vinna av de som nu var i final. Visst är jag glad över att inte Yohio eller Sean banan vann, men av finalisterna hade jag ändå hoppats på Anton med Begging. Nåja, jag är väl glad över att vi har en hyfsat låt med besviken på att vi har en otroligt mainstreamlåt som representant. 

Danny och (framför allt) Gina har i alla fall lyckats göra mellansnacket mellan låtarna till det kanske mest intressanta och roliga under dessa lördagskvällar. Gina är så otroligt skön! 

Rubriken passar in väldigt bra idag på internationella kvinnodagen. För flera år sedan, gissar på år 2006 såg jag från genom bilönstret en folksamling som gick med skyltar inne i centrum. Jag var då 8 år och fastnade för skylten "LIKA LÖN OAVSETT KÖN". Av någon anledning kommer jag ihåg denna händelse än idag, trots att det var en vanlig dag och jag satt i bilen på väg till fotbollsträningen. 

Jag fastnade för meningen, det blev en tankeställare för mig, något som jag inte tidigare tänkt på. Orättvisor i världen och hur kvinnor och män behandlas olika, exempelvis löneskillnaden. Jag tror och hoppas att vi har fått ett samhälle som är mer jämställt idag. Dock vet jag att vi har myker kvar att jobba med och jag hoppas att vi alla kommer att fortsätta/börja kämpa för detta i vardagen. 

 

Blev riktigt fascinerad av denna video. Ska man tro på att denna produkt gör detta mirakel som visas i videon? 
Det är svårt för mig  att tro att de lyckats marknadsföra detta om det inte stämmer, men vad vet jag. Man kan ju göra nästan va dsom helst på nätet i dagens samhälle. Vad tror ni? Är detta ett vanligt lurendrejeri från TV-shop eller är detta en ny amazing produkt?