---

Tanken på att ha tillbaka livet ni ser på bilderna nedan skulle vara helt underbart.

Jag gör verkligen allt jag kan för att komma tillbaka till ett roligt, fullvärdigt liv. Ändå blir allt bara fel och dagen slutar ändå med att jag får känna mig misslyckad, och att allt bara blivit fel. Jag får försöka tänka att jag haft en dålig dag helt enkelt... Men det känns svårt att tänka så när det känns som att hela ens liv varit skit i ett och ett halvt år nu. Jag hoppas att alla ni som faktiskt kan vara glada och leva livet tar vara på det och lever fullt ut.

---

Bild tagen i Stockholm igår, Mälaren i bakgrunden.

...Men det var tanken jag fick när jag kollade på statistiken och ser att den fortsätter stiga. Vilka är ni som läser min blogg varje dag egentligen? Det är riktigt roligt att se att så många tycker att mitt lilla liv kan underhålla så många! Allra roligast är såklart att få kommentarer, men även att se att många kikar in och faktiskt läser det jag skriver är självklart riktigt roligt. Vad glad jag blir, kram på er!

Den här bilden hade varit bra att ha när jag skulle rita ett öga i skolan (surrealism inom bilden). 

När man hör ordet fattigdom börjar man ofta fantisera om lantliga områden med svält och sjudomar, men barn som bor i slumområden i städerna tillhör de mest utsatta och missgynnade i världen. Enligt Unicefs rapport är det i Afrika sex av tio personer som bor i slumområden och kåkstäder.

Jag stödjer UNICEF genom att vara ”Bloggare för varenda unge”. Genom att publicera detta bidrar jag till att förändra utsikterna för dessa barn. Hjälp mig genom att gilla och sprida detta inlägg. Har du en egen blogg? Bli bloggare ”För varenda unge” här och lägg upp detta inlägg du också!

---

Det finns mycket jag vil skriva om, men jag får inte. Tyvärr. Slänger ut detta inlägg som hastigast och hoppas på att hinna/få skriva mer på bloggen snart! Kram på er och hoppas att ni mår sjukt mycket bättre än vad jag gör just nu.

Du som skriver anonyma kommentarer, dags att maila nu kanske? Eftersom det går ganska enkelt att spåra

IP-adresser har jag listat ut ungefär vart du kommer ifrån. Där emot skulle jag gärna vilja veta mer om vem du är, märker att du har en hel del funderingar. Våga maila mig, jag är inte farlig, och jag kan hålla hemligheter om du är rädd för att jag ska sprida något vidare! Maila [email protected], please?

---

Jag har inte något problem med att äta mig mätt, och äta normala portioner. Problemet är det att jag måste ha sådan kontroll på just vad jag äter. Det är som att någonting inom mig säger att jag bara får äta "nyttig" mat.

Ja, jag är för tillfället underviktig och har inte växt något senaste året. Min längd, och viktkurva ligger lägre ner en vad den borde. Detta gör mig väldigt ledsen, trots det är det extremt svårt att äta.

Jag tycker själv att det är en ganska svår fråga att svara på. Man blir ganska blind när det gäller synen över sin egen kropp. Men jag skulle nog säga att jag inte varit superdupersmal. Men ganska benig och spinkig har jag varit, däremot är det lite bättre nu, men inte nog bra.

---

I övrigt vill jag säga att det är bra att du vågar fråga och kommentera om dessa saker. Särskilt när du själv verkar ha lite problem med detta. Det glädjer mig verkligen att du ser mig som en "stark" person. Jag önskar bara att du kunde skriva vem du är. Det skulle vara intressant att veta. Du kan ju maila mig om du inte vill skriva ut det som en kommentar i bloggen. Jag har verkligen all förståelse för alla frågor!

Det hela började som sagt sommaren 2010 med att jag tänkte att "ät mindre och träna mer". Jag började skriva dagbok om vad jag åt och hade scheman för hur jag tränade. Egentligen hade jag väl ingen tanke om att det kunde vara farligt och att kroppen faktiskt behöver energi. Under den tiden läste jag helt fel bloggar. Jag gissar att dom påverkade mig ganska mycket, när man till exempel läser på Kissies blogg om hur äckliga alla överviktiga är och att det är så fult med lår som går ihop. Egenligen, vem bryr sig? Varför tog jag ens åt mig? Helt sjukt dumt och onödigt och jag tycker verkligen att det är tragiskt att det finns såna bloggar än idag. Jag har ingen självklar förklaring till hur allt detta började, men jag tror att jag helt enkelt blev påverkad av allt jag läste på internet, och det man fick höra av folk runt omkring sig att dom hade sån träningsverk och att folk hade så snygga muskler och så vidare.

---

Blir glad av att få sånahär kommentarer. Härligt att folk är öppna, och ger positiva kommentarer. You made my day! Som svar på dina frågor hänvisar jag till detta inlägg. Känner däremot att jag har förändrats en hel del sen jag skrev det där inlägget. Det kanske inte är så konstigt med tanke på att det nästan var ett halvår sedan det publicerades. Nu har jag alltså varit sjuk i ett och ett halvt år, det hela började sommaren 2010. Det finns förstås massor av mer historia bakom det hela, men jag vet inte om det är något som är intressant för er att veta. Ni får kommentera och skriva vad ni tänker!

Jag är så galet less på att leva det livet jag lever nu. Det är litegran som att jag har ett monster inom mig som triggar mig supermycket och kontrollerar hela mig. Den straffar mig och får mig att må dåligt när jag inte lyder. Jag hittade en bild som beskriver känslan ganska bra.