Segt slut på dagen...
1
Hade en hyfsad dag i skolan idag, började dagen med en
skön sovmorgon och
första lektionen var musik som är ett roligt ämne enligt mig. Jag har varit hemma efter det sedan vi slutade
(15) och fixat o donat. Har blivit på lite dåligt humör nu under kvällen av olika anledningar.
Nu ska jag
försöka se det positiva och hoppas på att få en härlig fredag och helg! För övrigt ser jag halvknasig ut just nu eftersom jag flätade 8 flätor i håret för att få lockigt hår. Godnatt!
100% trött och 500% less
1
Jag har varit på stan nu ikväll eftersom det var
erbjudanden och kvällsöppet. Jag var mestadels med Kornelia, våra mammor gick också tillsammans så vi joinade dom lite grann och träffade också lite olika vänner.
För en timme sedan då jag kom hem loggade jag in på bloggen och såg era kommentarer om att ni vill att jag ska börja videoblogga. Så på inpuls körde jag igång webcamen och började babbla på och inprovisera helt enekelt. Självklart ska det sen bara börja tjorva med datorn och det jag fixat med försvinna. Energin och orken för idag är helt enkelt slut nu. Orkar inte bråka mer med datorn ikväll. Tar fram boken och lägger mig i sängen istället.
Imorgon får det bli en vblogg istället!
Friday!
0
Passar på att göra ett inlägg nu eftrsom vi har rast här i skolan. Nästa lektion är ett långt NO-pass. Inte alls mitt
favoritämne, men däremot ser jag framemot eftermiddagen. Då har vi bild som är roligt, och sedan helg ♥ !
Hade tänkt bjuda på en fin bild, men blogg.se vill inte samarbeta :(
Looking forward to the weekend
1
Idag har varit en hyfsat vanlig skoldag... Men en sak har jag failat med.
Jag skulle till tandläkaren idag, cyklade dit själv och satt i väntrummet ett tag men ingen ropar upp mitt namn. Till slut frågar jag en tandläkare som kommer för att hämta en annan patient och hon säger att jag har gått till fel våning.
Roligt, förmodligen har min tandläkare ropat upp mig men jag var i fel väntrum
(trodde jag). Efter att ha pratat med fler tandläkare på rätt den här gången rätt väntrum får jag reda på att det var
nästa vecka, samma dag, samma tid jag skulle till tandläkaren. Jippie?!
En lång förklaring till en liten grej i Elsas liv, hehe. God natt!
MobilBlogg! prövar att Blogga med Mobilen...
2
MobilBlogg! prövar att Blogga med Mobilen för första gången. Grattis till mig om det kommer upp på Bloggen!
Mycket verkstad, lite bloggning.
0
I helgen har jag varit i stugan med familjen + Hugos kompis. Vi har grillat för sista gången i år och börjat
stänga ner stugan för vintern. Har med andra ord inte lagt ned tid på bloggen nu under helgen. Förhoppningsvis
ska jag ladda in bilder från kameran imorgon och kanske publicera något på bloggen!
Bild från arkivet, för ganska många somrar sedan.
Engelska
2
Just nu sitter jag på engelskalektionen, men vi har ett litet break så jag passar på att slänga in ett inlägg!
Efter lunch idag ska jag ta mitt enskilda skolfoto, det är alltid lite spännande tycker jag. Skolfoto är roligt att ha då man ser hur man förändratd genom åren.
Jag har varit lite låg på att updatera de snaste dagarna. Jag har lagt märke till att när jag får färre kommentarer
updaterar jag automatiskt mindre, det blir liksom tråkigare att blogga då.
Tandläkaren
0
Orkar inte skriva något noga inlägg nu, kan kort sammanfatta min dag med
skola, tandläkarbesök och
middag hos farmor med kusinerna. Just nu: Läser bloggar och äter kvällis.
Jazztime!
2
Nu ska jag bege mig av till min tredje danslektion i höst. Jazz på tisdagar med kompisen Filippa är det som gäller
nu. Dansade flera år i rad runt dagis och lågstadiet. Och nu är jag igång igen! Roligt faktiskt. En snabb bild jag just tog bifogas.
GRATTIS SYRRAN!
1
Idag fyller älskade storasyster 16 år. Imorse firade vi henne på sängen med paket och frukost. Jag hoppas att hon får en toppen födelsedag och ett roligt år som 16åring och att hon får börja övningsköra! Jag kan egentligen inte tänka mig att Agnes skulle kunna skjutsa mig någonstans när det behövs, otroligt.
Nålen i foten
3
Här kommer dokumentet jag skrev igårkväll om "Nålen i foten". Delar av texten är borttagen från orginalet, vissa saker
var lite väl privata för att lägga ut på bloggen. Det är ändå väldigt mycket text att läsa och endast en bild, jag vet inte om någon kommer orka läsa allt. Men några kommenterade att jag skulle lägga upp det. Så varsogoda!
Jag går från mitt rum mot trappen medan resten är nere i köket och äter frukost. När jag går bakom soffan på plastmattan känner jag hur något sticker in i foten och framkallar extrem smärta. Jag minns inte just den här hädelsen så bra. Det jag kommer ihåg är att jag skriker och ropar av smärta, och att jag helt plötsligt har pappa i telefonen och att mamma kommer upp. Jag försöker berätta vad som hänt och ser att en liten nålspets sticker ut ur hälen. På något sätt försvann den sen in i foten och jag kunde inte se den längre.
Det gjorde inte ont så länge jag inte rörde foten, inte belastade den eller skakade foten för hastigt. Men en konstig känsla i hälen fanns där hela tiden. Mamma sa att hon inte kunde ta ut den, vilket jag först tänkte självklart att jag eller hon kunde göra. Fast jag litade ju på mamma, så när hon sa att vi ska åka till farmor och farfar (Doktorerna Hassler) och be dom om hjälp sa jag det till pappa i telefon och pappa som ville höra hur det är med mig skulle höra av sig senare.
Det bestämdes att vi skulle vänta i 45 minuter med att åka eftersom mamma skulle skjutsa Agnes till skolan med sin packning för lägret. Jag satt så stilla jag kunde med foten som jag kunde och läste i dagens Kuriren om att IKEA kanske kommer till Luleå, det är ett typiskt exempel på en artikel som intresserar mig. När vi väl kom till Doktorerna Hassler och blivit inropade av farfar Leo från väntrummet fick jag lägga mig på båren och farfar tryckte försiktigt på hälen för att känna på förhårdnaden som kommit där nålen farit in. Jag kommer ihåg att det gjorde väldigt ont fast han kände försiktigt. Man kunde inte se nålen sticka ut längre, farfar sa därför att det är bäst att åka till Sunderbyn och röntga foten, därför att man då skulle kunna se om det fanns metall där inne (det vill säga se en nål).
Jag hade fortfarande matvägrat sen dagen innan och inte ätit någon frukost. Efter tårar och många jobbiga tankar satt jag hemma i köket och åt en sen frukost som mamma sagt var ett måste innan vi skulle kunna åka till Suderbyn och röntga. Jag var såklart hungrig eftersom det var runt 15 timmar sedan jag sist ätit, men ändå smakade maten inte lika gott som den brukar. Förmodligen på grund av alla jobbiga tankar och nedstämdhet som fanns inom mig. Sedan bar det av till sjukhuset.
På kryckor gick jag tillsammans med mamma in på akuten och anmälde oss med en remiss farfar skrivit under vårt besök på morgonen. Vi blev skickade till röntgens akutavdelning och där skulle vi anmäla oss i receptionen. Efter lite klurande hittade vi dit och gav en äldre kvinna remissen. Vi blev då skickade till väntrum 3. Jag och mamma slog oss ner, jag läste min KP och mamma sin pocketbok. Efter läsning och ett toalettbesök kom en blond tjej ut och sa ”Elsa”. De tog två bilder på min fot, mamma fick vänta utanför eftersom det är någonting farligt med strålningen där inne. Vi blev ombedda att gå tillbaka till väntrummet för att de skulle skicka iväg bilden till en kirurg som skulle ge besked om vad som ska ske härnäst. Efter lite mer läsning och en hel del fler jobbiga tankar kom samma tjej ut igen och sa att vi skulle gå ner till ett väntrum vid en annan akutavdelning. Efter en ganska lång väntan kom en lång hyfsat ung kvinna som jag tyckte påminde om Hilda ut och sa mitt namn. Hon berättade att hon hade sett bilden och att man tydligt såg en nål i hälen. Hon sa att bilden var väldigt häftig och att hon ville visa den för oss. Det såg ganska fränt ut och jag tyckte faktiskt att det såg ut som att nålen gick in i skelettet tyckte jag. Vi blev skickade till ett rum med en sjuksäng och en del apparater där jag och mamma fick vänta själva på att en kirurg skulle komma. Rummet vi var i såg likadant ut som det rum jag var i när min anorexia var som värst och de tog blodprover med mera på mig. Det kom in en ung tjej med tysk brytning som sa att kirurgerna inte skulle ta ut nålen utan en ortoped skulle göra det istället..
Nålen satt så pass långt in i benet att det skulle kunna hända något med senor och andra saker i hälen. Jag blev körd liggande i en sjuksäng genom korridorerna till ett annat rum. Det kändes konstigt att vara sjuklingen som passerar genom korridorerna, den som ofta får uppmärksamhet av andra besökare som passerar.
Vi blev lämnade i det nya rummet ensamma en kort stund i väntan på ortopeden. Både jag och mamma tyckte att det lutade rök i rummet. Jag hoppades på att det inte skulle vara någon äcklig rökare som skulle dra ut nålen ur min häl. Jag ville hellre ha en snäll, ödmjuk och försiktig kvinna som frågar ”går det bra?” och så vidare.
Det visade sig vara en grabbig kille i 45 års åldern som var biffig och hade några ärr i ansiktet. Jag fick känslan av att han ville framstå lite som en tuffing, han visade sig vara överläkare. Därefter kom en kvinnlig underläkare, en sjuksyster och en sjuksköterskeelev som ville ta del av det spektakulära. Jag fick ha foten på en sorts röntgenmaskin så de kunde se var i foten nålen var samtidigt som de skulle få ut den.
Den grabbiga killen (jag väljer att kallar honom Jan) och underläkaren (Viktoria Rutström) skulle ta ut nålen. Jan var ”bossen” som visade Viktoria hur hon skulle göra och det märktes tydligt att han ville verka lite cool inför tjejerna. Jag fick en bedövningsspruta in i hälen som gjorde ont. Men jag ville inte skrika eller gråta, eller jag tänkte att om jag kan låta bli skulle det vara skönt. När smärtan kom bet jag ihop och blundade istället. Det gick bra, mamma stod vid min sida. Jan och Viktoria använde sig av något sorts tång och kände efter i min fot var nålen var.
När dom hade känt med redskapet på nålen skar dom upp ett jack i hälen och tog fram en grej som såg ut som en blandning av en sax och en pincett för att dra ut nålen. Men nålen satt fast, de lyckades inte dra ut den. Den hade nämligen fastnat i skelettet, som jag tyckte att jag sett tidigare på röntgenbilden. En sköterska gick iväg för att hämta ett större verktyg, en tång som kanske skulle kunna dra ut nålen.
Det funkade, nålen drogs ut, med en blandning av smärta och någon sorts skön känsla. Jan sa att jag skulle få ta antibiotika några dagar eftersom det fanns risk för infektion. Jag fick foten omplåstrad av Viktoria och sedan fick jag och mamma behålla nålen. Den hade farit in med den tjockare delen inåt, den delen med ett hål.
Jag och mamma gick till apoteket och hämtade ut pencilin. Sedan ringde mamma till Elisabeth som fött en liten flicka dagen innan, och vi fick träffa henne på BB! Det blev en lite lugnare avslutning på sjukhuset.
Lugnet efter stormen
4
Nu känns det
lite bättre efter alla trubbel som hände på tordagkväll och fredag. Vi har kommit ut till stugan
och gjort en supergod wok med renskav på våran Murikka utomhus över elden. Det blev supergott och nu
är jag mätt och belåten och hoppas på att få en fortsatt trevlig kväll här ute med familjen och lillkusinen Leo.
Nu ska jag skriva ner händelsen med min fot och nål i datorn ganska detaljerat, det var pappa som kom på att
det kan vara kul att kunna läsa om den historien om några år.
Vill ni att jag ska lägga ut det på bloggen? Jag vet inte om det blir aktuellt, det kanske blir lite väl personligt, men om någon ens är intresserad av att läsa om det, skriv så
kanske jag publicerar det!
Bilden är på våran middag.
Röntgen
0
Här kommer min röntgenbild som togs på Sunderbyn igår. Man ser nålen väldigt tydligt och om man kollar riktigt noga kan man se
hålet i nålen som sitter i benet. (Alltså där man i vanliga fall trär in tråden i nålen).
KAOS
1
Igårkväll och idag har varit
riktigt kaos, orkar inte skriva och förklara allt nu. Men jag kan kort förklara med
några bilder och text. Mådde riktigt dåligt psykist igårkväll och imorse, sen vid åttatiden på morgonen idag
trampade jag in en hel synål rakt in i foten och har spenderat morgonen och eftermiddagen på Sunderbyn med
röntgen och i en sjuksäng. Några ortopeder fick till slut ut
nålen som hade fastnat i skelettbenet! Skriver mer detaljerat imorgon. Är lite slut nu,
men ska nog gå på en lektion imorgon ändå..
Schemastart
0
Idag började vi följa årets schema på högstadiet. Det känns både roligt och jobbigt. Antar att jag inte är den ända
som känner så? Imorgon är första idrottslektionen och en lite längre dag. Idag var det endast tre hela lektioner,
måndagar är ganska chill!
Varit i stugan hela helgen utan internet
0
..Har därför inte bloggar något! Imorgon kommer förmodligen ett/några ordentliga blogginlägg, nu ska
det fixasför skolan imorgon och sedan sova. Godnatt!
Gemenskap och Trivsel
0
Just nu har vi ett målfokus i skolan som handlar om Gemenskap och Trivsel, därför har vi gjort en hel del samarbets-grejer i grupp under början av den här höstterminen. Igår var vi på
Kanotklubben och hade 5-Kamp i gruppen med samarbetstävlingar. Här kommer en del bilder från gårdagen, flest från rasterna då det var mest bus.
Tänk efter lite...
3
Som jag skrev i tidigare inlägg
kämpar jag med min sjukdom anorexia. Jag har fått frågan hur mina matproblem började, jag som tidigare varit
"normalsmal" och inte tränat överdrivet och så vidare...
Det började egentligen för lite mer än ett år sedan. Jag vet inte varför men jag började träna regelbundet nästan varje dag i veckan, och åt inte alls mycket. Jag hade ingen tanke på att det var farligt. Och själv brukar jag fundera, vad fick mig att börja med att träna mycket och äta lite? Min slutsats har blivit att jag påverkades mycket av omgivningen. Jag läste till exempel en riktigt hemsk blogg, Kissies blogg där hon skrev massa fördomar om tjocka, hörde andra i omgivningen prata om att dom tränar sig muskulöa o.s.v. Jag tog förmodligen åt mig och hamnade i en ond cirkel och gick ner många kilon.
Med detta vill jag säga att man ska tänka efter vad som är viktigt här i livet. Är det så att man måste träna och hålla sig i god form, äta nyttigt och ha senaste modekläderna? Är det vad som gör att livet blir "bra"? Jag tror att den som har ett bra liv är den som kan njuta, må bra och sprida glädje. Vi lever inte för att se perfekta ut, vi lever för att få ha kul! Jag fick superlust att skriva av mig ännu mer nu, och ge folk något att fundera på (om någon ens orkar läsa).
Men jag tror att jag ska avsluta detta inlägg nu och skriva lite mer seriösa tankar allt eftersom. Tidigare har
jag mest skrivit glada inlägg i bloggen och visat upp det roliga i mitt liv. Kanske ska börja blanda lite av det roliga och det som tynger ner vardagen lite? Eller var allt detta jag skrev nu bara tungt att läsa?
VÄRME
0
Det känns som att sommaren redan är tillbaka, sitter på baksidan av huset med datorn och blir så varm att jag
måste gå in nu. Tog en bild med webcamen, själv ser jag skärmen väldigt dåligt eftersom man får supermycket motljus. Ni får se den i alla fall!
Ny vecka - Mer skola
0
Imorgon börjar vecka två efter sommarlovet, första veckan hade vi en mjukstart med skola fram till lunch.
Nu börjar det bli nästan hela dagar, våran klass går till ca 14 varje dag kommande veckan. Jag hoppas på att
få våran scheman för höstterminen, skulle vara najs att veta tider med mera. Imorgon blir en till föreläsningsdag, jag skriver mer om det imorgon!
En riktigt vacker bild på mig just nu, tagen med en knäpp effekt i Photo Booth.