Riktigt tidigt imorgon bär det av till Umeå sjukhus igen. En fyra timmars lång bussresa väntar. Denna gång blir tiden på sjukhuset inte lika långt, en vecka (måndag-fredag).  I grund och botten är det väl trist att åka tillbaka dit, det finns så lite att göra och känslan av att vara instängd är ännu större där. Däremot är jag inställd på detta och har vetat om att jag ska tillbaka dit, just imorgon ända sen jag lämnade sjukhuset sist. Jag hoppas bara att det går bra där borta nu och att jag slipper panikångest/outhärdliga stunder.