Slow

Redan nu känner jag hur tiden har börjat gå i slow motion igen. Här på sjukhuset känns allting så dött. Inget att göra. Sitta och rulla tummar och vänta på att dagen ska ta slut. Tråkigt.

Trist med sega dagar, men det gäller att göra det bästa av situationen - o det är du helt fenomenal på att göra! Koppla på din "sjukhuslunk" som du gjorde sist. Vi längtar efter dig<3

Hilda