För ca två veckor sedan när jag satt och kollade nyhetsflödet på facebook ser jag plötsligt "Vinnare i utlottningen av presentpåsen av Bare Minerals är Elsa Hassler! Du är välkommen in och hämta vinsten".

Jag var vinnare i en tävling jag inte ens minns att jag varit med i. Har hur som helst alltid velat pröva Bare Minerals, och nu fick jag en presentpåse med massa olika bra produkter. Ibland känns det som att jag har en otrolig otur, men i vissa tävlingar har jag faktiskt väldigt tur! Förra året vann jag ju ett stort påskägg från Marabou! 

 

 

 

Nu kommer det inte några fler turkietinlägg. Det känns som att det blev väldigt mycket bilder upplagda från resan, nästan för mycket. Det där med att välja ut några få från en stor bunt verkar inte riktigt vara min grej. Hoppas ni gillade bilderna i alla fall! 

Det kändes ganska coolt när jag under ett ooch samma dygn kunde bada både i Medelhavet och på en fin sandstrand ute i LÅ skärgård. Vi kom hem under natten ons-tors. På torsdanmorgon for familjen, kusiner och vänner ut i skärgården direkt för att ta vara på solen som kommit fram precis i tid till vår hemkomst. 

---

Jag är fascinerad över att jag kan transporteras så snabbt från Asiens turistområden till Luleå skärgård på så kort tid, men jag blir ändå lite orolig. Det är så enkelt att ta sig överallt, vilket lockar folk att fara och flänga runt om i världen (vilket egentligen är helt fantastiskt). Men med tanke på hur stor miljöpåverkan flyg har så är det inte så fascinerande längre. Något så farligt är alldeles för enkelt. 

 

 

 

 

Jobbar i princip hela dagarna och tiden som är över går nu till att umgås med släkt från Stockholm  (och annan släkt), träffa kompisar och dagarna framöver blir det Hamnfestivalen. Har fullt upp och det känns som att jag inte har någon tid över till bloggen. Sorry to say, ska göra mitt bästa för att få in fler inlägg! 

 

Jag minns inte exakt detaljer, men jag minns att jag började bli hårdare med vilka dagar det var okej att äta sötsaker, hur ofta jag skulle träna och vad jag skulle träna.  ag var bara 12 år och hade inte en tanke på att det kunde vara dåligt/farligt att hålla på som jag gjorde. Jag gick ju ner i vikt, och som ung när man kommer in i puberteten ska man gå upp i vikt, inte motsatsen. Jag var inte medveten om att sjukdomen ortorexi/anorexi fanns. Jag hade blivit så påverkad av tränings- och hälsofreakshetsen som pågår i samhället så jag trodde att mitt liv skulle bli ännu bättre om jag blev "hälsosammare". Detta blev dock ett av de dummaste beslut jag gjort i mitt liv, något som präglat mig i flera år. 

 

Sommaren 2010, när tankarna sakta började smyga sig in i min skalle. 

Kan kort berätta att jag är lyckliga tjejen nr. 1 just nu eftersom vi just bokat en sista minuten till Turkiet. Hinner inte skriva mycket mer nu eftersom jag måste sova med tanke på att alarmet står på 05.40.

 

En animerad bild på hotellet, det är så pass nytt att det ännu inte finns några riktiga foton. 

 

 

 

Jag har fått önskemål om att skriva hur det var när jag drabbades  av en ätstörning. Hur jag blev sjuk, vad som hände i början, hur det var mitt i alla problem, vägen till tillfriknandet och hur jag mår idag. Detta är något som jag tänker fullfölja ochjag kommer att skriva om detta i några inlägg framöver. Jag gör det både för att jag fått en förfrågan och för att jag själv kommer att uppskatta att kunna blicka tillbaka och läsa detta senare i livet. 

 

Jag hoppas att ni kommer uppskatta detta, om inte annat får ni väl skrolla förbi dessa inlägg och läsa alla "vanliga" inlägg istället. 

Jg har fått en del frågor om lite allt möjligt på olika håll. Jag har sett dom och jag ska svara på dom, men  har varit upptagen de senaste dagarna och därmed inte hunnit svara. Vill bara meddela att svar kommer i helgen, troligast imorgon. Håll ut och kika in imorgonkväll så ska ni nog finna svaren ;) ! 

 

Just nu pågår den årliga grillfesten @ Gültza, iTid. Skriver mer så fort jag får tid!

Denna kväll har varit jobbig, en av de sämsta på länge. Det var otroligt länge sedan jag känt mig riktigt låg och gråtit i mer än enstaka minuter. Ikväll blev jag påmind om hur jobbigt det är att vara nedstämd och tappa motiviationen. 

Men jag gissar att det är normalt att ha svackor ibland. Nästan alla människor har väl stunder då man behöver gråta över jobbiga saker, oavsett vad det handlar om. 

 

Har hämtat hur som helst tagit en dusch och blivit på bättre humör igen. Ska försöka somna tidigt eftersom trötthet kan leda till nedstämdhet. 

Imorgon börjar andra sommarjobbsveckan för mig. Har gjort bort 1 av 3. Känns lite segt, jag har ännu inte haft något riktigt sommarlov med tanke på att jag hade konfa de två första veckorna och har sommarjobbat sedan dagen efter konfan. Men jag hunnit göra mycket roligt så jag ska inte klaga. Men jag måste erkänna att jag längtar tills om två veckor, då jag är helt fri. 

 Saknar mitt långa hår. När jag kollar på gamla bilder känner jag verkligen att jag vill ha det tillbaka. Det är bara att börja spara ut igen, det jobbiga är bara att det tar sådan tid! 

 

Som vanligt är min blogg alltid efter nutid. Inläggen blir om sådant som hänt för några dagar sedan. Det beror på att jag aldrig orkar ladda in bilderna samma dag som jag fotat. 

Midsommar firades i alla fall i Sunderbyn med kompisar och familj. Det var riktigt mysigt, barn i alla åldrar.  Minsta tjejen Lisa ville vara lekstugan hela kvällen. 

 

Grym midsommarbuffé med många klassiker. 

I söndags hade vi den traditionella konfirmationsgudstjänsten med kåpor. Det var psalmer, sånguppträdanden, fotografering, tårtkalas och kramring. Det var riktigt tidigt på morgonen och därav såg vi väldigt trötta ut och sjöng som kråkor. Sista kvällen drabbades nästan alla av förkylning och det gjorde inte sjungandet enklare... 

 

Det var hur som helst en fin konfirmation med härligt folk. Här kommer en hel del bilder. 

 

I torsdags hade vi konfaredovisning på Sundet. Det var sång, teater, tävling, fika, med mera. Det var riktigt roligt med mycket skratt. Allra roligast var nog tävlingen då föräldrarna skulle gissa vilken konfirmand som gjort olika saker under lägret. Allt från vem som kastar sönder hinkar när man förlorar i lekar till vem som skyller på att alla fyra toaletter är upptagna mitt i natten och att det är därför hen har sprungit iväg från sovstugorna mitt i natten för att kissa.

Bilderna blev kanske inte de bästa, det var inte speciellt bra ljus i kapellet där vi höll hus. 

 

Loggade just in för att skriva ett inlägg och märker då att jag redan nu har nästan 200 unika besökare på bloggen idag. Så mycket brukar jag inte ha, och med tanke på att jag inte bloggat något idag förstår jag inte varför? Är det någon som har gjort en shoutout för mig eller varifrån kommer ni bloggläsare? 

 

Efter firandet på stan for vi hem och fotade varandra i trädgården, en liten familjetradition som jag gillar. Varning för många egobilder, då Agnes var upptagen med annat blev det med bilder på mig.